Bondestam, Linda: Hopi hopi. Reippaan robotin tarina. Teos 2024. (75 s.)
Bondestam, Linda: Chop chop. En tapper jordbos berättelse. Förlaget 2024. (75 s.)
Miltä maailma näyttäisi, jos meitä hallitsisivat robotit? Reipas robotti nappaa tehokkuudellaan ihmisiltä heidän työnsä. Mutta sitten tulee vielä tehokkaampi robotti ja Hopi hopi saa potkut. Se joutuu ohjelmoitumaan aina uusiin tehtäviin.
Mutta robotit eivät pysty kaikkeen, ne eivät kykene luomaan mitään, ainoastaan kopioimaan. Lopulta kaikki nousevat raivoissaan robotteja vastaan. Sitten syttyy sota, ja Hopi hopi saa viimeisen tehtävän. Räjähtää valtava pommi, ja koko maailma tuhoutuu. Kun katastrofista on kulut pitkä aika, auringon lämpö herättää taas robotit ja koko maailman eloon. Kasvit alkavat nousta maasta. Mutta Hopi hopi huomaa, että jotain puuttuu. Se ryhtyy toimiin, ja lopulta koeputkessa syntyy erilaisia ja erivärisiä lapsia, jotka kaikki ovat juuri sellaisina hyväksyttyjä ja täydellisiä.
Tapansa mukaisesti Linda Bondestam tarttuu rohkeaan aiheeseen, joka koskettaa kaikkia. Rempseällä otteella tehty ilmeikäs kuvitus pehmentää vakavaa asiaa ja antaa myös lisää pohdittavaa.
******
Hur skulle världen se ut om robotarna skulle härska över oss? Med sin effektivitet tar snabbaoch duktiga roboten Chop chop människorna arbeten. Men så kommer en ännu mer effektivrobot och Chop chop får sparken. Roboten måste ständigt omprogrammera sig för nya uppgifter.
Men robotarna klarar inte av allt, de kan inte skapa något själva, de kan bara kopiera. Till slut blir alla rasande och reser sig mot robotarna. Det blir ett krig och Chop chop får en sista uppgift. En enorm bomb exploderar och hela världen blir ödelagd. Då en lång tid har förflutit efter katastrofen börjar solens värme väcka robotarna och hela världen till liv igen. Växterna börjar växa upp ur jorden, men Chop chop upptäcker att något saknas. Roboten sätter genast igång och i provrör föds slutligen olika barn med flera olika hudfärger och alla är godkända och fullkomliga just sådana som de är.
Linda Bondestam fattar här sin vana trogen modigt tag i ett ämne som berör alla. Bilderna uttrycker en värme och känslighet som mjukar upp allvaret i det svåra ämnet som boken behandlar. Och de ger i sin tur nya saker att fundera över.